lördag 28 februari 2009

1+5 förväntansfull


Vaknade till en fantastisk morgon! Solen var på väg upp och fåglarna kvittrade. Är så laddad för att gå på inflyttningsfest hos Vera och Mange.

Igår hade jag saneringsdag med mitt och Bellas marsvin. När jag hade lämnat Bella på dagis var det dags att ta tag i det lilla djurets hygien. Han, Herkules, var jätte duktig. Han badade sen fönade, kammade och klippte jag hans långa päls. Stina satt bredvid och psykade sin kamrat. Vilket jobb det är att ha gnagare!
Jag stack sedan iväg och åt lunch med Claes, som var i Skara en sväng. När jag sitter i godan ro på restaurangen kommer jag på att jag inte hade släppt in Herkules i buren. Hoppsan så det kan gå. Hem i full fart, inga söndergnagda sladdar, puh. Den lille stackaren satt förskräckt på samma plats som jag lämnat honom. Men nu när detta trauma är över mår han fantastiskt, även om han har svårt att förmedla sig så är jag säker på att han är tacksam för att jag tvättade honom lite.

Nu är det dags att göra oss i ordning för vår resa till Stenungsund.
Herre jätte jävlar vad skoj det ska bli!

måndag 23 februari 2009

1+1 Ljuva Livet!

Jag har varit hos min pappa hela helgen och det var mysigt. Det var länge sedan vi hade kvalitets tid, det blir ofta att jag sover hos syrran när jag är där nere. Jag längtar såå ner till kusten! På lördag skall jag på inflyttningsfest hos mammavera och det ska bli så kul!

Det är onekligen skönt att vara hemma med Bella. Hon är superbusig så det blir inte så mycket gjort på dagarna men att bara kunna vara med henne är ren lyx.
Idag har hon lärt sig säga traktor vilket troligen gör hennes moster överförtjust…
Livet är ljuvligt! Och jag som inte skulle ha några barn, hi, hi. Vilken tur att jag tappade koncentrationen en stund.

torsdag 19 februari 2009

Dag 3. Inte alltid som man tänkt sig


Idag var det urnsättning för Sten-Inge. Jag och Bella skulle åka till kyrkogården för att närvara men ibland blir det inte som man tänkt sig. Bilen startade inte. Jag blev mycket besviken men det är ju inte mycket man kan göra åt sådana saker.

Stinge, som vi kallade honom, omkom i en trafikolycka den 19 december. Han var min mammas allra käraste vän och livskamrat. De hade varit ett par i fjorton år och han har tagit stor plats i våra liv.

Mamma och Stinge träffades på en dans, det sa klick och sedan dess var de oskiljaktiga. Jag och mamma bodde då på Jordhammar där mamma drev caféet. Jag gick ur nian tre veckor efter att de träffades och frågade om han ville komma på min skolavslutning. Han tvekade lite först men rak som jag är sa jag bara
- om du har tänkt vara min plastpappa så är det allt bäst att du kommer.
Vem som helst hade lagt benen på ryggen och dragit vid det laget, men inte Stinge inte. Han kom på avslutningen.
Stinge ställde upp enormt för vår familj, det fanns ingenting man inte kunde fråga honom om.
Han har flyttat för mig ca 10 gånger, den tionde gången sa han att jag kunde köpa en husvagn och han skulle gladeligen flytta den vart jag ville :)
Den elfte gången hann han inte hjälpa mig, det flyttlasset gick den 20 december.

Stinge var en rolig prick, han hade så enormt mycket humor, han var busig om man kan säga det om en äldre man.
En morgon när jag hade jobbat natt och kom hem till mamma (bodde hos henne den sommaren) möttes jag av en mycket finurlig Stinge. Jag förstod att nåt var på gång men var alldeles för trött för att utforska det vidare. Gjorde mig ordning och lade mig i sängen. Lika fort som jag snuddade lakanen flög jag upp igen. Sängen var full av små kottar!
Sån var han, full av hyss. Självklart mötte han mig ute på gården med ett garv.
Han hade ett enormt engagemang inom olika områden, teater, historia, mammas café, pelargoner osv. En sak kan man säga, han var en enormt härlig människa och jag är så glad att jag hade chansen att lära känna honom och att han har gett mamma fjorton härliga år.

Du kommer alltid vara saknad och ihågkommen, Stinge!

onsdag 18 februari 2009

Dag 2, hemma i Skara

Idag har jag och Bella bara varit hemma, känns lite syndigt, men det är väl så det är att vara mellan två jobb.
Det är mysigt att ha tid att verkligen umgås med lilla tösen. Eftersom jag började jobba när hon var fyra månader anser jag mig värd att få ägna mycket kvalitets tid med henne.

Vår dag började med att jag vaknade och det var redan ljust ute, hmmm, vad är klockan?
Jag är annars van att väckas av antingen alarmet eller Bella men idag var allt helt tyst. Eftersom jag glömt att ta med mig mobilen till sängen var jag tvungen, av ren nyfikenhet, att gå upp och kolla vad klockan var.
07.10 och Bella sov! Jag hade en liten stund för mig själv.
Men vad gör man då? En liten längre sittning på toaletten kändes som en god investering av tid, självklart tillsammans med det nya numret av ”Family Living” för övrigt en av de bättre tidningarna på marknaden.
Sen en liten koll på datorn, kanske hade det kommit in något fantastiskt på Blocket som jag inte har råd att köpa. Satte på Teven, och kollade på nyheterna. Sen klarade jag inte av det längre utan gick och väckte Bella. Då hade hon sovit i fjorton timmar, vilket kändes som en bra början på vårt nya liv.
Sen svischade dagen förbi i ett jehu. När Bella somnat för kvällen fick jag ett ryck och började möblera om. Jag har dragit möblerna hit och dit och inser att jag aldrig kommer att trivas i denna lägenhet eller denna stad. Nu när jag inte har mitt arbete kvar känns inte Skara som ett så genomtänkt val av tillhåll. Det blir aldrig hemma i Skara!

Bella sover sin skönhetssömn och möblerna är på plats, katten och marsvinet är utfodrade, lägenheten städad och tvätten ren.
Detta är livskvalité!

tisdag 17 februari 2009

Dag 1, arbetsförmedlingen

Idag var jag och Bella på arbetsförmedlingen i Skara. Vi kom dit när klockan var strax efter tio och det var redan tjockt med folk. En hel samling med bittra människor som inte kände sig manade att vara där, utan tvingade.
I foajén fanns en värdinna, hennes uppgift var att hjälpa till med lättare ärenden, tyvärr fanns det inga sådana. Hon hade dock inte rätt att hjälpa till med något annat trots att hon var handledare. Så där var även hennes kompetens outnyttjad medan vi väntade och väntade.
Det startades en diskussion om detta och värdinnan var mycket upprörd över besluts som fattats, men hade ingen möjlighet att påverka. Någon uttryckte ett stort förakt för arbetsförmedlingen och menade att de ändå ingenting gör.
Bella försökte på alla sätt charma och höja stämningen men det var ingen som nappade, det var så dystert.
Då det ej längre fanns något nummerlappsystem skulle man själv hålla koll på när det var ens tur. Detta skapade självklart diskussion och någon trängde sig före vilket skapade ännu mer irritation.

Tillslut fick jag och Bella komma in till en handledare och jag blev så överraskad. Hon var entusiastisk och mycket positiv. Hon menade på att det fanns goda möjligheter för mig att snart hitta ett nytt arbete. Vi gick igenom mina utbildningar och erfarenheter och trots att jag inte känner att det är mycket att komma med, var hon mycket nöjd. Jag kände mig faktiskt lite smickrad.
Men det är väl precis så det skall vara, personalen på arbetsförmedlingar skall ju få oss arbetslösa att känna oss värdiga och speciella. Om vi skall ha en chans på arbetsmarknaden måste vi gå med huvudet högt. Vem fan vill anställa en kränkt, bedrövad och orkeslös människa.

Jag var full av energi efter det mötet. Det blev en rask och frisk promenad hem. Bella sov och jag fick tid att göra en mycket kulinarisk lunch till oss två, stekt falukorv och stuvade makaroner. Det är inte klokt vad man får styrka att göra stordåd efter lite positiv input.

Så hör upp alla arbetsgivare, jag finns anmäld på arbetsmarknaden nu… först till kvarn!

måndag 16 februari 2009


Början på något nytt

Jag är en negativ människa. Jag ser ofta svårigheter i saker istället för möjligheter. Jag målar fan på väggen, är orolig i onödan och allt för sällan lever i nuet och glädjas åt det jag har.
Jag upplever en svårighet i samhället idag att faktiskt stanna upp och fundera på vad som är viktigt och vad som gör mig lycklig.
Det är slut med det nu!

Efter en mörk och tråkig vinter med separation, dödsfall i familjen och uppsägning är det dags att ta mig i kragen och se alla positiva saker som finns runt mig.

Idag har jag gjort min sista dag på jobbet och nu öppnas en helt ny värld av möjligheter. Så jag tänkte att detta skall bli min positivitetsblogg. Ni kommer få möjligheten att följa mig in i djungeln av arbetsförmedlingar, A-kassa, fackföreningar, bemanningsföretag, öppna förskolor och allt annat som kommer att prägla mitt nya liv. Jag skall vända detta annars så negativt klingande ord, arbetslös, till något positivt.

Det ljusnar på mornarna, fåglarna kvittrar och även fast det är 10 minus ute känns det som vi går mot ljusare tider. Snart kommer våren, så var positiv och glad!