Idag var det urnsättning för Sten-Inge. Jag och Bella skulle åka till kyrkogården för att närvara men ibland blir det inte som man tänkt sig. Bilen startade inte. Jag blev mycket besviken men det är ju inte mycket man kan göra åt sådana saker.
Stinge, som vi kallade honom, omkom i en trafikolycka den 19 december. Han var min mammas allra käraste vän och livskamrat. De hade varit ett par i fjorton år och han har tagit stor plats i våra liv.
Mamma och Stinge träffades på en dans, det sa klick och sedan dess var de oskiljaktiga. Jag och mamma bodde då på Jordhammar där mamma drev caféet. Jag gick ur nian tre veckor efter att de träffades och frågade om han ville komma på min skolavslutning. Han tvekade lite först men rak som jag är sa jag bara
- om du har tänkt vara min plastpappa så är det allt bäst att du kommer.
Vem som helst hade lagt benen på ryggen och dragit vid det laget, men inte Stinge inte. Han kom på avslutningen.
Stinge ställde upp enormt för vår familj, det fanns ingenting man inte kunde fråga honom om.
Han har flyttat för mig ca 10 gånger, den tionde gången sa han att jag kunde köpa en husvagn och han skulle gladeligen flytta den vart jag ville :)
Den elfte gången hann han inte hjälpa mig, det flyttlasset gick den 20 december.
Stinge var en rolig prick, han hade så enormt mycket humor, han var busig om man kan säga det om en äldre man.
En morgon när jag hade jobbat natt och kom hem till mamma (bodde hos henne den sommaren) möttes jag av en mycket finurlig Stinge. Jag förstod att nåt var på gång men var alldeles för trött för att utforska det vidare. Gjorde mig ordning och lade mig i sängen. Lika fort som jag snuddade lakanen flög jag upp igen. Sängen var full av små kottar!
Sån var han, full av hyss. Självklart mötte han mig ute på gården med ett garv.
Han hade ett enormt engagemang inom olika områden, teater, historia, mammas café, pelargoner osv. En sak kan man säga, han var en enormt härlig människa och jag är så glad att jag hade chansen att lära känna honom och att han har gett mamma fjorton härliga år.
Du kommer alltid vara saknad och ihågkommen, Stinge!
Stinge, som vi kallade honom, omkom i en trafikolycka den 19 december. Han var min mammas allra käraste vän och livskamrat. De hade varit ett par i fjorton år och han har tagit stor plats i våra liv.
Mamma och Stinge träffades på en dans, det sa klick och sedan dess var de oskiljaktiga. Jag och mamma bodde då på Jordhammar där mamma drev caféet. Jag gick ur nian tre veckor efter att de träffades och frågade om han ville komma på min skolavslutning. Han tvekade lite först men rak som jag är sa jag bara
- om du har tänkt vara min plastpappa så är det allt bäst att du kommer.
Vem som helst hade lagt benen på ryggen och dragit vid det laget, men inte Stinge inte. Han kom på avslutningen.
Stinge ställde upp enormt för vår familj, det fanns ingenting man inte kunde fråga honom om.
Han har flyttat för mig ca 10 gånger, den tionde gången sa han att jag kunde köpa en husvagn och han skulle gladeligen flytta den vart jag ville :)
Den elfte gången hann han inte hjälpa mig, det flyttlasset gick den 20 december.
Stinge var en rolig prick, han hade så enormt mycket humor, han var busig om man kan säga det om en äldre man.
En morgon när jag hade jobbat natt och kom hem till mamma (bodde hos henne den sommaren) möttes jag av en mycket finurlig Stinge. Jag förstod att nåt var på gång men var alldeles för trött för att utforska det vidare. Gjorde mig ordning och lade mig i sängen. Lika fort som jag snuddade lakanen flög jag upp igen. Sängen var full av små kottar!
Sån var han, full av hyss. Självklart mötte han mig ute på gården med ett garv.
Han hade ett enormt engagemang inom olika områden, teater, historia, mammas café, pelargoner osv. En sak kan man säga, han var en enormt härlig människa och jag är så glad att jag hade chansen att lära känna honom och att han har gett mamma fjorton härliga år.
Du kommer alltid vara saknad och ihågkommen, Stinge!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar